Gamla spöken

Jag har ett nyårslöfte. Jag ska träffa mina vänner mer. Särskilt en. Henne jag sedan 12 år tillbaka kallar "min fru".

Igår var Frun och en annan fin ute på stillsam after work. Plötsligt seglar en mycket bekant gestalt in med damsällskap. Höll på sätta cavan i halsen av fniss. Inte sett honom sedan vår misslyckade lunch... ja... det bör väl vara 1,5 sedan snart? Han gick under arbetsnamnet Slottsherren.
En maktgalen man. Korrekt. Rik som få. Men oj. Snygg. Vilket läckerstycke. Utstrålningen. (kanske psyksjuk?)

- Kolla. I baren. Slottsherren!  sa jag till mina kompisar och fick på nytt berätta alla äventyr med denna man.

Vi skrattade gott och konstaterade att njaaa... Detta var ingen man för Nilla. Adelskalendern till trots.

Slottsherren med sin rutiga skjorta och uppklädd dam gick efter två enheter dryck. Det blev ett hål i baren efter dem.
När jag tittar upp.

- Skämta med mig... Han i baren. Rutig skjorta. Det är Mister White!

Malmö är för litet.
Vi lämnade stället.