Barndomsminne

Här hänger ett styck starkt barndomsminne.

- Har du flyttat tomten, mamma?

24 steg. Sedan var det jul. Äntligen. Innan jag ens kunde räkna så förhöll jag mig till alla dessa små steg. Längtade till den där lilla tomten kommit upp till första svängen. Förbi ljusen. Sakta men säkert.
Tills den var ända framme hos stortomten. Då. Då var det Julafton.

Vi barn fick under inga omständigheter flytta tomten. Det var nämligen så att tomten var försedd med en nål och nålen kunde sticka hål i tapeten.
Med vuxna ögon tror jag att det egentligen handlade om att behålla husfriden. Med tre viljestarka barn skulle mamma och pappa behöva ta in en fredsmäklare för att få ordning på tomteflytteriet om det skulle bli tokigt. Så viktig var denna kalender för oss.

Mamma hade gjort den själv. När vi flyttade hemifrån satte hon sig åter med sax, säckväv,  filt och gjorde en kopia.
Det är egentligen aldrig någon som förstår den. Flytta en sketen tomte liksom. Förstår hur mycket förväntan och jullängtan som bor i den här. Därför är jag glad att min påg älskar den. Han förstår.
Den har ju alltid funnits i hans liv.

Han har inga syskon.
Vi har inga tapeter.
Han får flytta tomten.

Fantastiskt!

Berget växer! Det blir en rejäl laddning saker till familjen som fick fly från Syrien.
Jag har lika mycket till i garaget. Lägg till möbler och cyklar.
Mat i frysen. Pengar som twittrare och vänner bidragit med som familjen kommer köpa madrasser för. I första hand. Wow! Mer saker är på väg in.

Mitt hjärta svämmar över.  Tack!

Vill du också vara med och bidra så maila forsnilladnilla@gmail.com eller påkalla uppmärksamhet på annat vis. DM på twitter?
Vill du bistå med en tia eller två så är mitt konto i Nordea 3085 10 283 30. I första hand kommer det att gå till inköp av madrasser att lägga på golvet så familjen har någonstans att sova. Prio ett.
I andra hand till pojkarnas väl och ve. 4, 9 och 13 år.

Tack ALLA som bidragit genom att ha lämnat saker, delat länkar och RT:at mina tweets! Det betyder mycket för mig men som ni förstår... ännu mer för familjen. Tack!

I år ska det bli annorlunda

December ska bli lugn. Utefter vad jag vill. Mina förutsättningar. Min kropp.
Värdesätta mig själv.
Jag ska vara ledig för första gången på jag minns inte. Tacka nej och tacka ja.

Stanna upp och göra plats till 2014.

Vara snäll mot mig själv. Vara anständig nog att respektera mig själv. Börja nu. Idag.

#DecentDecember

Gonatt och lite av varje!

Hemma. Är nöjd med aftonen. Det blev en härlig kväll. Sopade bort destruktiva tankar. Föll inte in i destruktivt beteende.
Letade inte quick fix. Kompenserade inte. Tog hand om mig istället.
Kommer vakna imorgon utan ångestpåslag.

Hade kunnat hantera det på så många dåliga sätt.  Gjorde det inte. Det är jag stolt över. Bra. Bra Nilla!

Övrigt: Nya örhängen. Egentligen var det en julklapp till en kompis. Men nu när jag skulle iväg... Äh. Ville ha dem själv. Öppnade paketet och sa högt i köket:
GOD JUL NILLA FRÅN TOMTEN.

Heja mig. Ändå.

Still the uselhet feeling men jag firar det lilla. Sov gott!

Nu drar jag

Ciao. Detta är jag bra på.

Mot city.

Sket väl i det

Have plans for tonight.
På med min mask. Dit når mig ingen. Innanför.

Vissa saker ska jag inte göra

Jag ska inte få för mig att förverkliga mig själv, ställa mig vid en klippkant och hoppa bungyjump. Det lockar fram dåliga sidor hos mig och pinka ner sig framför någon annan av rädsla är inget jag eftersträvar eller alls längtar efter.

Jag ska inte gå på blinddejt. Det är helt meningslöst av exakt samma anledning som i exemplet ovan. Hela jag blir och utstrålar meningslösheter känns det som. Jag känner mig bedömd. Bedömd som i kritiserad. Då stelnar jag till och blir forcerad. Säger ganska konstiga saker.  Följden blir att när jag nu analyserar det hela så här i efterhand vill jag nästan hänga mig. Kunde varit så mycket bättre. Eller till att börja med: Kunde varit mig själv.
Den dåliga självkänslan börjar gnaga.
Rejält. Tappade liksom lusten till mig själv.

Aldrig mer blinddejts.

Mer saker till familjen

Folk är fina. ♥

Väntar nu på ytterliggare leverans.
Överväldigad.
Det ska bli fint att träffa familjen imorgon.
Eller delar av den iallafall. 

En bråkdel av det som kommit in

Har packat ner det mesta redan. Men kom på! Fota!

Keep it comin. Ni är ju bäst. ♥

3085 10 283 30

Detta nummer i Nordea: 3085 10 283 30 har jag angett till dem som vill skicka och stötta på det viset. 
Det kommer i första hand gå till madrasser och möbler till familjen.

Någon önskade att jag köpte pennor och ritpapper. Kommer jag självklart göra!

Många bäckar små!

Lista på saker som kommit in

Man kanske inte ska redogöra för saker som inte på riktigt, fysiskt lämnats in? Tror dock på folks ord.

Här kommer lista på saker till den flyktingfamilj från Syrien bestående av mamma, pappa och tre söner i åldrarna 13, 9 och 4.

Matkasse
Ekonomiskt bidrag till madrasser
Pojkcykel
2 fotbollar
Nallar
Leksaksbilar
Stor sofffotpall
Datorbord, skrivbord
6 bestick
10 glas
10 tallrikar
10 assietter
6 frukostset
1 brödkniv
1 fruktkniv
2 matlådor med lock
Pojkkläder flera olika storlekar
Ljus/Värmeljus/Servetter
Soffkuddar
Barnböcker
Herrkläder
Damkläder
Badlakan
Handdukar
Spelkulor

Detta är vad jag kan komma på just nu. Säkert mer...
Det akuta klädbehovet är täckt. Tack!! WOW!!!

Det behövs möbler. Husgeråd. All hjälp till detta vore guld!

Tack till alla som delar. Engarerar er!

Fick en fråga igår huruvida det var papperslösa flyktingar och om familjen gömde sig. Bra fråga! Det undrar säkert fler. Svar: Nej! Familjen är här helt lagligt. Söker permanent uppehållstillstånd. Det går inte så fort bara...
Vi har en möjlighet att på bästa sätt hjälpa denna familj in i samhället och vill låta barnen slippa mer trauman i längsta möjliga mån. Ge dem tryggt hem direkt. Jag vill gärna medverka till det. Inte ta omvägen via mindre spirande förläggning och utanförskap. Istället närhet av släkt, vänner och samhälle.

Tack för du läste!

Madrasser

Kollade på Ikea. Finns madrasser för 399 kr som ser tjocka ut att kunna ligga på golvet och ändå vara drägliga.

Funderar på köpa en sådan till familjen. Vill så mycket. Jag har bara råd med en. Den här månaden. Juljävel.

Det blir så konstigt. Ligger här i min soffa och tittar runt i mitt hus. Överflödet av saker! Sjukt.
Tänk vad lite jag verkligen behöver om jag skulle behöva fly. Egentligen.

Min soffa bubblar över med kuddar.
Undrar om 4-åringen från Syrien är rädd.

Hur många ljusstakar har jag egentligen?
13-åringen... Han är lika gammal som min son. Det är till att behöva bli vuxen fort. Grymma värld. Hatar dig ibland.

Vad var det nu jag klagade på i förrgår?
Minns ej.

Två madrasser. Det räcker det till.

En familj från Syrien behöver hjälp

Överallt ska man hjälpa. HJÄLP. Vi svämmar över av alla som behöver hjälp.
Men snälla: Läs lite till!
En väns bror har precis flytt hit från Syrien med hela sin familj. Fru och tre söner. 13, 9 och 4 år. Lämnade allt. Nu i Sverige utan ett endaste dugg.

Jag och min vän hjälper familjen att finna sig tillrätta. Min vän har en egen familj att försörja men har samlat ihop pengar och hyrt en liten lägenhet till den nyanlända familjen.

Den är helt tom. Barnen saknar kläder. Leksaker. Ni kan säkert föreställa er.

På söndag eftermiddag kl 16 ska jag köra ett släp med det jag samlat in till dem: grytor, glas, kläder och bestick. Har ett gammalt datorbord som familjen tacksamt ville ha. Någon stol.

Nu tänkte jag att kanske någon i Malmö med omnejd har något att avvara till familjen? Som ni ändå skulle skänka till Myrorna? Vet att en soffa stod på önskelistan. Ett matbord. Skick obetydligt.

Allra mest vill dom ha madrasser. Att sova på. Såklart.
Har du någon gammal som är på väg ut? Det är inte så noga. Jämfört med ett hårt golv.

Tänk dig igen... En. Helt. Tom. Lägenhet.

Hör av er till mig på mail, dm eller på annat vis påkalla uppmärksamhet! Allt av intresse!

Tack för du läste!

Framför tack från familjen också!

Forsnilladnilla@gmail.com

Hemma!

Tror sällan jag blivit så glad över få komma hem! Trött, fortfarande lite feber och en låååång produktiv arbetsdag.

Ååååh! In i mys och värme. Glad jag inte släkte. Älskar mitt hus. Mitt. Mitt. Mitt.

Så här ser jag ut nu.

Kollar man noga har jag fräknar. Det har jag ibland. Konstigt.
Trött. Lite feber. Men med fräknar.

Frisk!

Eller så pass pigg att jag ska ta mig till jobbet. Tjo ho! Längtar dit! Har massor kul att göra och så alla kollegor.
Massivt sällskapssjuk också.
Längtar till och med efter kaffet i min egna mugg som jag har där. Goe-muggen! Iiiih!! Ska göra mig lite extra fin så ingen ser att jag är totalez askgrå i fejset. I praktiken innebär det alltså mer smink än normalt.  Översatt: Tonvis mer än medelsvensken.

Ha en fin Freitag!

Vårt Singelnyår börjar ta sig!

Menyn verkar god.
Hotellnatten bokad. Klänning köpt. Skor klara. Gäster börja ansluta till eventet. Jorå.

Nu ska jag skriva och ej låta bitter

Nu ska jag skriva om min verklighet och ej låta bitter. Bara rakt upp och ner.

Min bästa väninna åkte idag med sin kille till New York. Till all julskyltning, black friday, till mys och romantik och... och... där sprängdes mitt hjärta av rött glitter och konstsnö.

Min bästa Spider åker till freakin' Thailand imorgon i massor av veckor. Mitt arma jag kommer längta ihjäl mig efter honom. Där ska han ligga och titta på vajande palmer och freaka ut över minsta lilla insekt som närmar sig.

Jag ligger här i soffan. Febersvettig och börjar likna en sanitär olägenhet. Det kan jag såklart göra något åt. Men sooom jag vill åka på äventyr med någon. Hålla handen. Bli överraskad. Bli bjuden på en pepparkaka. Äh. Inte vet jag. Men se möjligheterna till en resa då?
Jag är inte missunnsam. Inte på något vis i världen. Bara det att jag vill också.

Jag vill också vara stjärnan i någons gran. Eller vilken töntig metafor som nu ska användas. Jag är rätt bra. Rätt trevligt reseällskap också.

Så. Var det bittert?

Svimmade i köket

Kände det var på gång. Plötsligt lätt illamående. Ringer i öronen. Känslan av att inte riktigt få luft. Hann inte sätta mig ner.

Vaknade när jag låg på golvet. Hade landat på brödkniven. Inte slagit i något. Ingenting. Ändå är det läskigt.

Nu ligger jag i soffan och vill sova vanligt igen. Tröttheten bäddar in hela mig i ett tjockt täcke. Som inte värmer.

Febersjuk

Skruttig. Sover. Äter fil.

Ajö.

Fjärrkontroll

Flitiga bloggföljare vet...

Nu har jag ÄNTLIGEN en fjärrkontroll. Även installerat den jag köpte i september. Efter ett par ÅR slipper jag alltså gå fram till TV och manuellt göra mina val och ändringar.

Får hitta min vardags motion på annat sätt.

Edit: Det var på inga sätt jag som gjorde detta möjligt. Det är jag icke skillad till. Min son är. Han har sedan länge gjort teknisk revolution gentemot sin arma stenåldersmor. 

Dag så som jag ser den

05.45.Vaknar mitt i mardröm. Blir glad. Det var bara dröm. Ont i skallen. Jobbigt. Fryser. Feber? hinner jag tänka men snubblar på fläkt som son ställt framför min säng.
Får upp temperatur av ilska och blodvite uppstår.

Låter tån pumpa på. Ska ändå duscha.

Blir irriterad över kylan på väg till tåget. Hatar kyla. Fryser efter fem meter. Trots varmaste jackan. Blir blå. Sur. Vill bita någon.

På stationen ropar någon ut i högtalarna med provocerande statisk röst:
Obehörig på spåret, polis på väg, ingen prognos.

Någon som hoppat alltså. I en timme och en kvart står jag där. Fryser. Försöker frikoppla huden från köttet och tälta inne i min hud. Tänker det skulle bli varmare då. Ingen info någonstans. Känner hur febern bränner. Fryser. Ringer jobbet. Förklarar att jag blir sen. Fryser. Känner inte mina fötter. Killen som ville ha hjälp med töserna hör av sig. Igen. Nu med helt andra avsikter. Igen. Suck.

Tinar aldrig upp. Sitter på jobbet i min stora täckjacka och huttrar. Jobbar fokuserat. Hjärtats olycka hör av sig. HAN. Semidör. Envisare än en fluga på sommaren.

Fryser på lunchen. Det är så sällsynt att jag har riktig mat med mig. Tydligen. Får beröm. Av flera. Det är så rrrroligt att se att jag har riktig mat. Så här. En måndag. I övrigt talar vi om självmord. Och så pratar en kollegorna om sitt. Allt som vanligt. Jag bara fryser. Äter med jackan på och får nog efter 20 minuter.

Kommer hem. Huset ekande tyst. Somnar. Fryser. Huvud bankar.
Skriver detta. Somnar om. Tröstäter lite kola. Skriver lite till. Klockan blev sju.

Underpresterat.

Ännu mer jul

Min styvfarfar Jöns Jönsson var konditor. Mandelmusslor kallade han "tummakagor" just för att man tummar ut drm i formen. Detta är i särklass den godaste julkakan. Ska ätas med grädde och jordgubbssylt.

Idag körde vi ett rejält lass.

Kan berätta att det är samma muskler som används till dessa kakor som när man skriver sms.

Ge mig mer jul!

Lovar. Världens godaste knäckebröd gjorde vi idag. Oj. Oj. Oj.

Jag fick någon form av kreativt ryck och gjorde stora knäckegrisar. Hur snygga? ?

Julrusbus

Så många skratt. Så mycket härligt. Så massor... så.
Det finns inte ord nog just nu för hur mycket jag älskar denna påg. Denna helg
har varit så fin. Vi har pratat och varit nära. Gjort allt.
Det är han och jag. Det bara är så.

Julandet känner ingen hejd

Igår hade jag huset fullt med bakglatt folk som lämnade med burkar fyllda med det som sedan kommer orsaka plufset att ojas över vid kafferaster, lunchbord och springas bort på löpband. (Lång mening.)

Idag åker jag och #LitenEnhet iväg till mina föräldrar på något liknande. All inclusive. Heldag.

Vi ska tumma mandelmusslor och baka knäckebröd. MUMS!

Medtag: Burkar, tomteluva och tummar. Check.

Sedan en liden gaave till bagarmästarna. Sååklart. Det blir sprit.
Skriver alltid ett kort också med innerligheter. Det är lite för privat så det får bara moffs läsa.

Moffs = Samlingsnamn på mamma pappa mormor och morfar.

Julen blir lite ryckig av det här varannanveckalivet när man är skild med barn. Nästa helg kommer det sannolikt vara noll på julgrunkor. Älskar julen.
Vill inte alls släppa iväg pågen.
Vill jula med honom hela tiden. Bah. Inte lönt gå in i det rummet. Bli blödig. Så här är det. Bara att deala med.

Nähä. Nu har jag visst något som måste griljeras.

Undrar om statistiken stämmer.

Kollade på Bloggers statistik. Enligt den är det 7 stycken från Usa inne här just nu. Vem är ni? Googletranslate?
Hur hittade ni hit?

Nyfiken bara. Generellt många läsare från Usa.
Eller många och många... om man som jag har en föreställning att ingen människa läser detta. Alls. Blir en från Usa lite sådär märkvärdigt.

Filter

Julfilter.

Ny TV-produktion?

Ola vill gärna vara med i Sveriges mästerkorvsskärare.

Buskis

Det var väl en tidsfråga.

Barn: Vad betyder hård jul?
Vuxen: Att tomten är tuff.

Sockerchock

Åååå heeeej

Här vare jul och tomteluva. Samt halsbränna. Men nu kör vi julbaksbonanza. 

Hjärntvättad

Blev förresten kallad Hjärntvättad av en rasist igår på twitter.  Tar det som en komplimang.

Jag har åtminstone en hjärna som skulle kunna vara föremål för tvätt. Det har inte hen. För övrigt så kämpade denna någon emot med näbbar och klor. Rasist.  Nej minsann!
- Jag bara HATAR ISLAM OCH MASSINVANDRING.

Det var när jag länkade till migrationsverket och bad henne läsa innantill att massinvandring var en illusion som jag var hjärntvättad.
Själv kunde hon inte återge några källor.
Hon nämnde bara PUT som det skrivits mycket om. Men PUT är endast en förkortning av Permanent Uppehållstillstånd och inget nytt.

Ett troll. Ett galet vilselett troll. Jag har faktiskt aldrig sagt till någon i öppet flöde hur dum i huvudet jag tycker någon är. Det gjorde jag igår. Struntade i sanset.
Det var lite kul. Trots allt.

Kände inte för att behärska mig. Alls.

Bingo!

2011. Var är stjärnan? Leta. Go madness. Ingenstans. En ennmeters-stjärnjävel kan ju inte bara försvinna? Resultat: Tjurighet och ingen stjärna i fönstret.

2012. Plötsligt dyker stjärnan upp. Ahaaaa.  Hade jag lagt den där. Så logiskt. (Inte särskilt ) Advent närmar sig. Var är sladden? Leta. Go madness. Ingenstans. En fyrameters-sladdjävel kan ju inte bara försvinna? Resultat: Tjurighet och ingen stjärna i fönstret.

2013. Plötsligt dyker sladden upp. Ahaa. Hade jag lagt den där. Så logiskt. (Inte särskilt)
Advent närmar sig.

BINGO!

Julbonanza!

Idag kliver jag in i julfasen. Startskottet blir en bull-rig julbaksbonanza som ska hållas hemma hos mig och Mr E. Kul! 12 stycken larmar in om en liten stund och då ska både jag och hushållet vara i någorlunda skick.
Detta är en ambition. 
Gör som jag brukar. Polerar lite på ytan.

Borsta tänderna på huset fungerar ytmärkt. Utmärkt. Gömmer möget i ett rum. Låser. Kallar det "kontoret". Där har jag så OOOOERHÖRT viktiga papper goin' on' så det rummet låter vi vara.

Bästa trickset är nog det jag gjorde när besiktningsmannen var här. Jag ville inte ge ett slarvigt intryck. Så. All tvätt var jag tvungen att få bort. Snabbt. Vi pratar mängdvolym Karabybackar. Då hittade jag ett överkast till dubbelsäng och svepte in allt i detta. Lyckades på något vis sedan integrera detta med en liten soffa. Såg så väldigt snyggt ut.

En parantes.

Nu ska vi baka. Äta alternativt julbord.

NU ÄR DET JUL IGEN!

Värt!!!

Pizza på avbetalning. Faktura. Fakturaslice.

Extraost. Detta är ju heeeelt rimligt...
Nej.

Det var den skönaste sängen

Det var bara så.

Utsikt från rummet

Satt i fönstret och drack kaffe. Såg staden vakna till liv. Fina huvudstad. Jag skulle kunna bo här. Lätt.

Julbelysning

Billyktorna av Stockholmstrafiken ser ut som en ljusslinga. Får adventkänsla. Ligger i sängen och tänker att jag får sätta upp det där när jag kommer hem.

Korrelation

Det är en stark korrelation mellan statusuppdateringar på facebook som handlar om fotboll och överanvändandet av utropstecken. 

Empiriska studier visar detta.

Matmor

Mammaveckor lagar jag mat. Oroa sig inte. Jag är svårt husmoderlig ska ni veta. Eller strunt ni i det. Men till er som har rubbad nattsömn (läs: skickar oroliga mail huruvida mitt barn får mat från kostcirkelns alla trudelutter) så kommer här ett litet bevis.

Lammfärsbiffar med skalpotatis.
Kommer att serveras med rödvinssky, lök (till mig) och rårörda lingon.

Tack för maten!

Lunch

Kan inte tio personer fråga mig om varför jag äter detta? Lovar. Har hört allt.

Ett ex smsar plötsligt

Ett ex smsar plötsligt. Out of the blue.

"Har problem med en tös."

???

"- Jaha undrar jag. Vill hon mer än du eller vill du mer än hon, skjuter jag från höften.

- Vill vill nog båda lika mycket. Men hon har tung story bakom sig och jag vet inte om jag pallar det. Är ju en tänkare och grubblare som du vet..."

Hoppsan. Där kom den.  Försökte svara på mitt bästa "trots vi icke hörts på väldigt lång tid och senast du hörde av dig var det mitt i natten och du ville heeeelt andra grejer"-sätt.

Tadaaa. Terapeut-Nilla debiterar enligt gällande taxa!

Otroligt vilsen

Hittar inte alls. Som en kompass som bara snurrar runt. Försöker hålla kurs men det går inte. Så mycket som känns oklart. På så många plan.

Hoppas hitta några svar på onsdag och torsdag. Då beger jag mig till Stockholm för en del spännande möten.

Försöker hålla huvudet högt och kallt.

Idag har jag svalt undan många tårar. I omgångar. Av olika anledningar. 
Velat rusa iväg. Skrika.
Men så gör inte jag. Såklart. Behärskad.

Jag tar mig samman. Finner mig.
Gör det enkelt för folk.

Idag skör som silkestråd. Ingen märker.
Alla nog med sitt. Jag går under.

Önskar mig något

Tror inte på sånt mög. Men önskar ändå. Just in case.

Ny frisyr

Funderar på att göra såhär med håret.
Har ju alltid det uppsatt ändå.
Sidecut och lite mörkt. Kort i nacke.
Bort med allt långt lock.

Ja?

Rita själv

Bitstrips. Gjorde en egen. Det går. Karaktär. Fult. Men karaktär.

Matblogg

Direkt från frysen. Någon liten sorglig rest. Ibland är jag inte hungrig. Mediciner främjar inte aptit.
Fattar att jag måste äta något. Huvudet får äta. Börjar bli darrig och det är matbrist.
Så frukosten är serverad. I soffan. Dekadens och snart är det tack och lov måndag.

Hittade statistik.

Man kan tydligen få statistik på vem som läser. Roligt! Här är ni! Hello Ukrain!

Extra kul var det att läsa hur folk hittat hit. Sökord: Mosad nypotatis, troschock och mörkertält stack ut lite extra.

Ingen aning om vad jag skrivit?

Hittade också gadgets så nu går det att översätta och söka i bloggen. Har jag gjort rätt så ska man även kunna lägga till den i RSS. This is very tekniskt. Feedbacka gärna.

Kul med statistik. Inget jag lägger stor vikt videgentligen då detta är min ventil för upplopp utlopp avlopp och lite bubblor. Mer syra än sött.

Hej hej ni där ute hur som helst!

Den som städar hon finner

Sprang på Zlatan 2002 på Statoil.  Midhem. Malmö. Det var efter VM i Japan-SydKorea.

Tvekade inte många sekunder. Högg min kompis magisteruppsats och klev fram.

Han var pratglad. Jag försökte vara så cool som möjligt. Svårt.

- Vem ska den vara till?
- Till mig själv. Såklart.
Zlatan skrattar.

Att nå ut. Att gå hem.

Jag gör det. Har en särskild målgrupp som tydligt kan definieras. Håll för öronen. Släck ner er skärm för nu kommer det ganska right on target för att vara mig.

Gruppen: Frustrerade och upptagna småbarnspappor finner stort nöje i att (vad dem tror) flirta subtilt med mig. Gissningsvis runkar dem sedan storartat i enrum.

Varför dem känner sig dragna till mig vet jag inte. Intresse från mig är noll.

Inflationen

Inflationen i bitstrips just nu vet inga gränser. Alla gör det. Starkt överdrivet. Flödet kryllar av bildsatta statusuppdateringar. Godtyckligt illustrerade och utvalda när man scrollar igenom en bildbank från appen.

- Jo men den här bilden passar väl bäst in på det jag vill uttrycka just nu.

Du behöver inte vara rolig. Inte kunna vara snärtig i skrift.  Ej heller ha enda skill på att teckna. Allt är fixat. Till och med känslorna är förvalda! Du behöver vara läskunnig och så det gamla vanliga: En önskan om att bli sedd och bekräftad i sociala medier. Inget fel i det!

Idén i sig är det inget fel på. Det är fiffigt. Någon har lagt enormt mycket tid och arbete på detta. Kudos! Det ser snyggt och välgjort ut. Stripparna är i mångt och mycket småroliga och det döljer sig ganska mycket svart humor om man gräver lite. Dubbelkudos!

Det jag personligen har svårt för är just inflationen i den här typen av appar. Någon börjar. Någon annan testar. Det sprider sig som en löpeld. Det blir en fluga, som det heter. Mitt flöde svämmar över. Samma bilder återkommer. Någon vill berätta att den är sjuk tex. Nu istället med en tecknad bild. Utan humor. Bara det. Efter 10 sådana bilder i mitt informationsfyllda liv så tröttnar jag på fenomenet.

En viktig skillnad. Givetvis ska alla som vill få lägga ut bilder på dylika händelser.  Självklart! Det är synd om alla sjuka. Snorpapper till alla! Det går inte att undvika när man i både ord och bild får berätta att:
HALLÅ. JAG HAR SNUVA.
Jag tycker det är intressant hur fort det går att bli blasé. Att jag på riktigt tycker det är lite synd att man inte kan använda sin egen kreativitet i större utsträckning. Människor har ju så mycket härligt att berätta. Hade varit mer intressant att se en egenritat streckgubbe med ditritad pratbubbla. Mer karaktär i den. Slippa det massproducerade. Mainstream.

Detta är ingen jättestor grej för mig. Som med mycket annat så funderar jag på mycket. Just idag, söndag, försöker jag städa. Vad det verkar så hittar jag tusen skäl att inte städa. Detta inlägg var väl en flykt från just den sysslan.

Sammanfattning:
Inflation! Bildbombning av icke unika bilder är tröttsam. Våren 2014 är förhoppningsvis Bit-strips Bit- strypt.

Om jag skulle göra en Bitstrip om det?

Skoja.

Här är mer mingelbilder

Det är jag med jättehuvudet.
Resten vänner. Härliga. Oj. Ont i skratt- och dansmuskler. ♥

Reunion och afterwork

Fest hos Mange. Otroligt roligt. Som vanligt. Dans. Bus. Skratt. Vodka/jäger.
Bubblade sommarminnen och skissade nyår. La upp raggstrategier och virrade runt. Bra. Typiskt bra kväll.

Hjälp själv!

Det är beklämmande. Rent ut sagt beklämmande.
Vi tar det igen. Man ger utan förbehåll.
Utan motprestation. Utan gömda agendor. Man ger utan egen vinning. Villkorslöst.

Ica har ingen policy för sociala medier

Detta kom inte som en jättechock.

Pratat med pressansvarig för Ica. Det landade med stora penseldrag i följande:

Officiellt uttalande kommer ikväll eller imorgon på ICAs sida.

Man tycker det är olyckligt så som det lokala initiativet uppfattats.

Någon policy för sociala medier har inte ICA trots att vi närmar oss 2014. (Vill man att en handlare ska figurera på facebook så måste ICA utbilda eller åtmoinstone ha riktlinjer i sociala medier. Ha grundkurs i varumärkesvård. Anser jag.)

ICA tar till sig kritiken och inser att man  måste hålla sig till rådande lagstiftning gällande facebooktävlingar etc.

Att uttalandet ska efterföljas med forum där man ska kunna diskutera. Transparens. Ingen censur. Raderade kommentarer osv.

Vi talade om att detta inte nödvändigtvis handlade om Ica. Att branschen måste granskas generellt från den här typen av falsk välgörenhet och där Ica nu har möjlighet att ligga i framkant och i framtiden göra rätt. Bli branchledande.

Som konsument vill jag ha en förändring och det kan vi bara få om vi tar diskussion med företagen. Föreslår alternativ. Så vi talade om alternativ.

Kan tyckas förmätet att tjafsa om detta när Filippinerna är i sådan nöd. Ja. En del av mig tycker också det. Men jag tycker fortfarande att sko sig på någon annan är så gräsligt. Utan den där katastrofen hade ICAs lilla butik aldrig fått synas. För 10 000 sketna pengar. Reklam. Det får du inte ens en halvsida i lokaltidningen för.

Folk trycker like. Tycker att dom bidrar. Det gör dom inte. Butiken utpressar. Vi sätter inte in om du inte likear oss. Delar. Reklam. Du vill väl inte att lilla flickan ska dö??? Vi bryyyr oss!!!

Man gör inte så. Den som bryr sig ger villkorslöst.

Jag engagerar mig för jag vill ha en förändring. Rensa upp. Ica idag. Något annat imorgon.  Det kommer fler katastrofer. Fler som vill sko sig.

Jag vill att företag ska skänka pengar. Utan tivoli. Utan jippo. Tutti frutti och bananer. Det går!

Ser fram emot det offentliga uttalandet.

Spänna muskler

Jojo. På lite olika sätt klampade jag in. Spände till. Gick rätt bra faktiskt. Eller det var total dominans. Nu är det kanske inte mina biceps som var det bärande köttet i dagens alla moment om man ska vara helt ärlig. Det var längesedan jag kunde och fick curla upp något rejält med dem. Dem lever på gamla meriter och är säkert världsmästare i något om du låter dem svara. På bilden spänner jag allt jag har. Det är sant. Sorg.
Nu lämnar vi det.

Andra muskler har jag jobbat med. Det har gått så extremt bra. Tuta i egen lur.

Det får man lov.

Så här har ni mig.

Superwoman.

Bu för Ica 2

Ica har nu uppdaterat sitt inlägg.

"Tack för att ni bryr er! Vi behöver inte vänta tills på söndag!" 

Nämen nä. Det hade ni inte behövt alls. Ni har som sagt haft dom där tio tusen i fickan hela tiden. Ni har kunnat sätta in dom på ett 90-konto för läääänge sedan! Pellejöns.

Well...
Läser man på deras wall så är uppdateringen främst gjord efter massiva påtryckningar. Ni har nått ert mål! Folk fattar inte det och fortsätter dela! Egentligen inte ALLS sugna på att ta bort eller ändra någonting.

Oj?! Men jaha, säger Ica. Vi har ju skrivit bland kommentarerna att allt är klart.

Mmm. Men kommentarerna rensas efter X antal och syns inte. Hoppla. Så ni MÅSTE ändra i själva originalannonsen. För det är vad det är. En annons. För er butik.

Jaha?! Kan man det?

Suck. Ja.

Tack för att ni bryr er. 

Tack för att ni är så lättlurade, säger jag.
Kommentaren som jag hittade i flödet säger allt. Jag förstår precis vad hon menar. Det tråkiga är att hon ska få känna sig delaktig i Ica utan motprestation. Hon ska inte behöva bli utnyttjad. Hon ska inte behöva få sitt flöde uttnyttjat eller behöva sprida Icas sunkna värderingar vidare bara för att hon har det sämre ställt ekonomiskt. Ica ska inte få rida på någon våg alls.
Det går att göra på andra vis.
Ni märker att jag går igång...
Hon tycks inte ha förstått att det inte alls hänger på henne. Egentligen. Det är bedrövligt.

En twitterkompis skrev på Icas wall och kritiserade deras kampanj. Hans kommentar har blivit raderad. Även andras. Obehagligt.

Jag kommer att återkomma i ämnet.
För sko sig på någon annans bekostnad. Dom allra svagaste. Det kan vara det värsta jag vet.

Bu för Ica

Det här. Det måste vara veckans lågmärke. Ett absolut nertramp ner, djupare än Marianergraven.

" Vi har 10. 000 kronor. Dem tänker vi ge till alla stackars offer. MEN. Vi lever ju här. I Sverige. Här är vi kapitalister och måste först se om vårt lilla hus.
Så vi vill först att du gör lite reklam. Du räddar det där lilla gråtande barnet med en like. För en delning ger du barnet friskt vatten! Först då släpper vi iväg våra slantar. Då öppnar vi upp vårt lilla skrin.
Eller vänta nu... först när tillräckligt många gjort det. Då.
Seså. Dela nu. OCH gilla. Vi är butiken som bryr oss! Det ser du väl?
Vi har ju valt en bild som ska locka dig att klicka på like! Like. Like. Like."

Vänta nu. Likear du tyfonen eller butiken eller? Slipper du själv skänka pengar nu?

Det här är den värsta sortens tiggeri. Stora företag som profiterar på offer och som tigger gratisreklam på detta vis. Någon borde skämmas. Samma någon borde gå en kurs i:
1. Medmänsklighet.
2. Sociala medier.

Jag kommer återkomma i ämnet. Hoppas ICA gör det också. Det faller på sin egen orimlighet att den här typen av välgörenhet kräver motprestation. Hör ni det, Ica? Hör vi det, konsumenter? Vi kan inte gilla en Icabutik så lättvindigt för att någon pr-Nisse i Beckomberga lägger upp gråtande barn och lockar med plånbok om du bara delar... om du bara... klipper av dig håret? Ja, det är lika befängt! Du blir utnyttjad. Pr-Nissen utnyttjar tom det gråtande barnet för att låta sin Icabutik få synas lite. Det är så lågt. 

Det är Marianergrav.

Bakläxa!!

Queen of Ice

Han försöker nästla sig in. Men har man sagt att man förbannar dagen då vi mötts så vill jag inte ha med den personen att göra.
Är i grunden inte långsikt. Däremot så har jag ett grundkrav på folk. Det är att dom ska vara förmögna till självinsikt och kunna be om ursäkt. Säga förlåt. Det där lilla ordet.
Sen den lilla detaljen. En vän är inte våldsam. End of story.

Så han får möta Queen of Ice.
Min bästa superkraft.

Min älskade vän

Min hjälte. Advokat. Vapendragare. Mitt skydd. Skrattbubbla. Garde. Klagomur.

Min lyftkran och min hunnie.

Där är en som lyssnar och finns. Uppkäftigt uppriktig. Delar glädje och sorg. Han finns. Alltid.

Skrattar så väggarna skakar och ryter så putsen trillar från väggarna.

Min finaste Spider. Älskar dig så!

Sjuka människa

Det är jag det. Jag får för mig att jag är mindre älskvärd om jag väger mer. Dumt. Ser hur dumt det ser ut. Som att det skulle sitta i vikten. Som om mitt värde skulle sitta i en siffra som en våg visar. Det är ju helt sjukt. Jag är helt sjuk.

Ingen kan gilla mig. Ingen som vet hur jag såg ut förut kan gilla mig. Sådär som i kär. Går inte. Jag är som en elefant.
Känner folks medlidsamma blickar.
- Stackarn, vad hon lagt på sig.
- Wiiha, har ni sett fettoNilla?
Känner skadeglada blickar.
Eller så är det inbillning alltsammans.

Vad som inte är inbillning är att byxor och kläder spänner. Vissa saker får jag faktiskt inte på mig. Idag när jag köpte byxor fick jag plocka in en 38. Det är inte inbillning. Fakta. Rakt i nyllet. Gör mig så oerhört ledsen. Påverkar mig. Känner mig så ful och för mycket. Som Gulliver när han kommer till Lilleputt land, skulle jag tro. Utan någon möjlighet att förändra. Pissmedicin. Ja. Här ser jag mig som ett offer. Jag lägger mig på altaret!

Jag kan skoja om mina chips och popcorn och dåliga kostvanor. Men sanningen är en annan. Jag är rätt noga med vad jag käkar. Måste vara det med tanke på medicin och sjukdom. Har en ganska strikt diet jag måste följa. Så har inte tryckt i mig massor med mög.
Sjukdom gör att jag inte får träna. Har det emot mig. Kan inte påverka som friska kan. Är helt styrd av andra parametrar och frustrationen är så stor. Jag vill bestämma. Framförallt över min vikt. Kan inte det.

Hatar när jag nu tackar nej till saker för jag skäms över hur jag ser ut. Vill inte gå på fest eller träffa folk när jag är uppsvullen och ansiktet hänger och är bortdomnat. Är trött på få pikar på vad jag äter och inte äter. Jag mår illa av min medicin och äter konstiga saker. Är glad jag kan äta någonting överhuvudtaget. Är trött på mig själv för jag sätter sådant värde i vad jag väger. Att jag just nu är så ful att jag duschar i mörker. Jag fattar ju att det inte är normalt.

Är trött på alla förstå-sig-på-are. Nej. Ni vet ingenting. Ni vet ingenting hur det är att vara jag. Lika lite som jag vet hur det är att vara du.

Alla kommentarer kring min vikt. Sluta. Jag kan inte hjälpa varken upp eller ner. Sluta värdera mig. Gör det så mycket själv!

Ett axplock:

- Oj vad snygg och smal du är
- Vad bra du tjockat till dig!
- Du måste äta mer!
- Bra du äter, innan var du för tunn!
- Jag gillade dig bättre som skinny.
- Mår du bra? Inte sett dig på länge men du har... ja...
- Du kan ju lukta på osten. Det blir du inte fet av.
- Ska du verkligen ha den bullen? Tycker du lagt på dig på sista tiden.
- Äter du frukost? Inte? Men vad åt du igårkväll? Till lunch då?
- Ska du inte satsa på få lite juicy ass också nu när du ändå är på gång?

SLUTA!

Jag vill inte höra. Era ouppfostrade människor. Era "roliga" supportande människor. Samtliga vet att jag är sjuk.

Jag väger mig aldrig. Men jag ser. Kläderna talar om tillräckligt.

Behöver ingen som förstärker spökena.
Är så makalöst irriterad över att inte ha kontrollen själv. Ibland, som ikväll, tangerar jag att bli bitter. Ledsen.
Vet inte vad jag är mest ledsen över heller. Det faktum att jag gått upp i vikt eller att jag ledsen för att jag blir så bedrövad då jag ju fattar att detta inte är sunt. Alls.
Jag vet att jag är lika bra idag som för x antal kilo sedan.
Jag vet att jag inte ska gömma mig. Tacka nej till saker. Intellektuellt. Jag vet allt det där. Ändå...

SÄMST.

Vad ska jag göra? Vet inte. Är inte i stånd att tänka ut det. Just nu. Borde-listan är lång. Men Måste-listan är kort: Överlev.

Jag är inte i skick till några gräv i mig själv. Behövde rasa ut.

Har jag berört på något vis och fått någon begripa att viktkommentarer alltid är onödiga oavsett håll, är jag nöjd.

Orkar inte mer.
Nu prova nya byxor i hemmiljö.
Hoppas på jackpot-feeling framför spegeln.

Nostalgi

För över ett år sedan var jag @sweden på Twitter.  Sitter och nostalgiflinar på tåget med min lilla påse som jag specialtillverkade. Det var då en resa. Många lärdomar. Om mig själv främst. Om folk. Alltid FOLK!

Surfade in på curatorsofsweden.com och läste min bio för lite sedan. Behövde inte ta fram skämskudde eller gå ut och vråla till skogs. Skönt ändå.

Fars dag

Min älskade pappa. Han har lärt mig allt jag kan. Pappas tös. Finns inget ont i den mannen. Om jag någonsin skriver en bok... så blir den om honom. Om hans liv. Kamp.
Han är så fin. Gjort så mycket. Gett så mycket. Betydd så mycket.  Gjort skillnad.

Idag berättade han för mig var hans och mammas vita arkiv fanns. Testamente. Bankfack. Det är dags.

Jag älskar dig så. Det vet du om. Det känns så bra.

Byter avatar ett tag

Snark

Kollar i telefonen. Jahopp. Sonen har hämnats.
Förtjänade väl ett smygfoto. I guess.