Nu ska jag skriva och ej låta bitter

Nu ska jag skriva om min verklighet och ej låta bitter. Bara rakt upp och ner.

Min bästa väninna åkte idag med sin kille till New York. Till all julskyltning, black friday, till mys och romantik och... och... där sprängdes mitt hjärta av rött glitter och konstsnö.

Min bästa Spider åker till freakin' Thailand imorgon i massor av veckor. Mitt arma jag kommer längta ihjäl mig efter honom. Där ska han ligga och titta på vajande palmer och freaka ut över minsta lilla insekt som närmar sig.

Jag ligger här i soffan. Febersvettig och börjar likna en sanitär olägenhet. Det kan jag såklart göra något åt. Men sooom jag vill åka på äventyr med någon. Hålla handen. Bli överraskad. Bli bjuden på en pepparkaka. Äh. Inte vet jag. Men se möjligheterna till en resa då?
Jag är inte missunnsam. Inte på något vis i världen. Bara det att jag vill också.

Jag vill också vara stjärnan i någons gran. Eller vilken töntig metafor som nu ska användas. Jag är rätt bra. Rätt trevligt reseällskap också.

Så. Var det bittert?