Hopplös

Jag skulle vilja skriva att jag är det. Hopplös. 100 gånger. Hopplös hopplös hopplös. För att bli av med känslan. Men så kommer jag på att jag är ju inte hopplös. Tycker inte om att jag skriver så om mig själv. Tycker mycket mer om mig själv när jag skriver att jag är bäst. Iallafall att jag gillar mig själv. Lite.
Just nu täcks all kärlek till mig själv av en massa gegga av tvivel. Tungt. Därför blir helheten kort och gott hopplös.
Hopplös när jag ligger här i soffan utan mening och mål. Fyller ingen funktion. Inte viktig för någon. Runt mig ett stort mörker. Trodde inte jag skulle halka ner hit efter i fredags. Vill inte vara här. Kan inte ta mig härifrån heller. Hopplös.
Ingen plan. Ingen kraft. Sämst är jag.
Golvad.