I en grannfastighet bor Bröderna Fyllbult. På min gräsmatta har det bildats en hög med fimpar. Rakt ovanför bor Bröderna Fyllbult och tadaaa: Ett fönster! Vi behöver inte dra in Rikskriminalen för att lägga ihop detta pussel.
Idag kände jag hur det liksom rann över. Glödande fimpar i torrt gräs. Nej.
Det var dags för att bege mig upp till Bröderna Fyllbults jägarnäste. Dessa jämnt och ständigt drängfulla herrar som skriker och håjar nätterna långa. Inte i sällan i slagsmål med varandra.
Några distinkta knackningar och hundarna därinne löpte amok mot dörren.
Ut kom Bill Fyllbult. Motade bort hundarna in i lägenheten och stängde dörren. Det var ganska tydligt att jag inte var välkommen in. Osade spritbolag och lacknafta, gjorde han. Ögonen stod ut som rödstrimmiga pingisbollar. Linnet nådde näppeligen runt magen.
Jag log min finaste, gladaste. Sträckte fram handen och prestenterade mig. Så där ruskandes trevligt oemotståndligt.
Föga förvånande skyllde Bill Fyllbult alla fimpar på brodern Bull Fyllbult, som var kvar inne i lägenheten.
Han kom med en habil förklaring till fimphög vilket i sig var ganska ointressant. Bill Fyllbullt och jag enades istället om att det inte skulle bli fler fimphögar i min gräsmatta. Vi bondade så vida pass att vi gjorde två high-five och han erbjöd sig klippa mitt gräs på fredag.
En sista high-five blev det innan jag gick ner från loftgången och upp på min lilla plätt.
Då öppnas deras takfönster och Bull Fyllbult sticker ut överkroppen. Det slår mig nu. Honom har jag aldrig sett. En mager härjad man med tatuerade knogar och ett tannalöst leende som sken upp:
- Bara så du ved de, så e söd som en liden sockersnuda! Så nu ved du de! Puss po di. Å förlåt för fimpana.
Sen slog han huvudet i fönstret och försvann inåt. Bort.
Jag tror bestämt det är en skånsk version av Åsa-Nisse som flyttat in.
Blir spännande att se hur min vänskap med Bill och Bull utvecklas.
New BFF.
Stay tuned!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar