Hjältar

Det är ju hjältar som jobbar inom vården. Jag ser det så. Alla. Nu har jag precis kommit hem efter att ha tillbringat fyra dagar och tre nätter på sjukhus och inte en enda person jag stött på har icke varit ämnad för sitt arbete.
Det är mycket tal om nedskärningar och underbemanning. Kanske det var sönderstressade sköterskor och undersköterskor på min avdelning, det vet jag inget om, med yttersta professionalism tog samtliga hand om mig. Lugna, vänliga,  vårdande och lyhörda. Utan att för den sakens skull vara daltande. En fin balans. Pålästa dessutom. Alla tog sig tid.  Kanske jag hade tur?

Jag vill inte förringa problemen inom vården. Det jag vill är att hylla dem som arbetar där. Vårdjobb är ett yrke, nu drar jag resolut samtliga över en kam, jag själv aldrig skulle kunna ha.

Jag vet ju själv vad jag ställt till med under mina dagar. Skulle inte fixa deras arbete en dag.
Det har kommit vätska från exakt alla håll och hål man kan komma på icke önskvärda ställen. Jag har svimmat. Larmat. Gråtit. Ställt till med allmän oreda när min puls bestämde sig för att... nä... nu skiter jag i att slå... ett tag. NU SLÅR JAG IGEN... men jäääättelångsamt... osv.
Varenda gång larmade det och någon fick springa benen av sig. Eller torka upp.
Eller lyfta upp. Klappa igång. Spruta in. Eller vad det nu kan vara.
Hjältar, säger jag!

Alltid utan att förebrå. Sucka. Utan att få mig att känna som att mitt människovärde sjönk under markytan. För det ska ni veta. Att du är inte så tuff när du ligger i en gynstol, spypåsen är full, och kateterslangen inte fäster och det börjar rinna över britsen ner på golvet och på sjuksystern. Man ligger orörlig av smärta och yrsel.
Kallsvetten blandas med gråt och skam.
Då har du en hjälte där.
Jag kan inte nog tacka samtliga för allt som gjordes för mig.
Visst, det är deras jobb. Men du kan göra ditt jobb och du kan göra det med det lilla extra. Med genuin omtanke och värme.
Det fick jag. I överflöd.

Undrar verkligen om politiker eller lönesättande person själv varit inlagd någon gång och varit helt i händerna på sjuksköterskor och undersköterskor. Höj deras löner omgående!

Jag är så glad att sjuksköterskan Stina stod på sig att jag skulle börja äta själv, trots att magen vände sig bara jag tänkte på mat, tex. Tack vare det så vände det.
Dom vet... dom där syrrorna.
Hjältar.