Semestern slut

I allafall: 3 veckor har jag inte varit på jobbet. Utvilad och redo för allt spännande som ska ske? Absolut inte.
Jag älskar mitt jobb.
Låt mig börja slå fast detta.

För tre veckor sedan linkade jag ut på snedden från arbetet. Halvt i chock. Väntade på om jag hade cancer. Det hade jag inte. Men en tennisboll till cysta i magen hade jag. Som levde jävel. Gjorde ont och plågade mig. Blodtryck och puls... något stämmer inte.
Medicin. Sjukhus. Konvalescens. 

Jag har varit sjuk i tre veckor. Är inte frisk ännu. Minsta lilla jag anstränger mig så snurrar hela världen och jag svimmar.
Känner mig snuvad på sommarkvällarna och det där sorglösa. Enkelheten. Men det må va hänt. Det kommer fler somrar.

Imorgon kraftsamlar jag och går till jobbet. Jag behövs där.
Oroar mig hur det ska gå. Det kommer rivstarta rejält och jag är uppriktigt orolig för hur min kropp ska orka.

- Hur har din semester varit Nilla?
- UUUUUNDERBAR!

Ska jag bygga fasad? Vem orkar lyssna på eländet? Folk ljuger ju hela tiden. För really. Underbar? Nyansera er.

- Hur har din semester varit Nilla?
- För kort!

Den är bra. Då kommer jag ifrån problematiken. (Tack, @filippanna )

- Vad smal du blivit.
Vad ska jag svara på det?
Ja.
Nej.
Tack.
Jaså. Det såg du... vaksamt.
Hur har din vikt hållt sig i sommar?
Dropp-dieten,  rekommenderas!
Håll käften. Vill inte höra kommentarer om min vikt.

- Vad smal du blivit, du får äta upp dig.
Jag kan äta upp dig.

Hur som helst. Jobba. Underbara kollegor. Ska bli så kul att träffa alla! Hoppas jag funkar.

Sov gott!