Världens längsta dag igår. På riktigt. Fick mer gjort på en semesterdag här än vad jag får ut av en vecka hemma. I det här tempot blir jag utbränd tisdag lunch.
Här är så vackert. Gamla stan i Gdansk liknar ingenting jag sett tidigare. Några av de små gränderna vi lirkade oss in i igår tog andan ur mig. Blev så där rörd och glad som jag kan bli när jag ser något riktigt som berör. Det var som att stiga in i en kuliss. Resa till en drömvärld. Bedövande vackert med husens fasader och dess detaljer, emaljskyltar och detaljrikedom ner till handtagsnivå, all grönska och stensättning. Orört.
Så icke-kommersialiserat. Lite troskt. Kunde inte sluta le.
Där var något litet, pyttefik av hemma-hos-karaktär. Dit ska vi. Måste tillbaka.
Nä. Om grabbarna kan vakna någongång. Fullsmetat schema idag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar