No glamour

Då var det final ikväll. Normalt sett någon form av julafton för mig.
Ikväll firas den i stillhet hemma. Själv.
Utan glitter. Inget stoj. Ingen schlagertårta. Det känns väldigt märkligt.

Ligger här i ett nersläckt hus och andas djupa andetag. Det är det jag mäktar med. Känner mig inte ensam.
Eller gör jag det? Nej. Just nu orkar jag ändå inte med sällskap. Mest ledsen för att jag inte mår bra. Nåväl.

Vem hejar jag på?

Som vanligt hejar jag inte på någon särskild. Har mer bidrag som jag anti-hejar på. Blir upprörd om dom skulle gå och vinna alltså. I år är det snorungen Anton Ewald vars ego snart kväver honom. Hoppas han klämmer lill-snoppen i sina trånga byxors gylf efter att han varit på dass. En knappt könsmogen kille som i dansen behöver se efter om mandomen fortfarande sitter kvar (9 ggr) behöver även:
1. Se över koreografin
2. Kolla om könssjukdomar eftersom det verkar klia.
3. Tvätta.
4. Söka vård för M. Jackson komplex

Övriga tips:
1. Ta sånglektioner av Sanna Nielsen. Hon kan trots allt sjunga.

En annan jag inte vill ska vinna är Oscar Zia. Han verkar dock ödmjuk. Annars är samtliga råd från Ewald applicerbara här också.
KLONERNA ANFALLER!!!

Det går en kille i #LitenEnhets klass som har Saade/Ewald/Zia-drag. Återväxten är god. Livzfarliga killar!

Sedan den här Svenning som sjunger som Nordman. En SkrotNiklas som ska få mitt hjärta att brista ut i gråt. SORRY. Fredrik Kempe har skrivit och det känns bara så konstruerat.
Som om en proffskock plötsligt stod och tog åt sig äran för hur goda och äkta Mamma Scans köttbullar är. Det händer inget.

Jag vet att alla älskar hennes story. Om hur hon blev upptäckt. Men låten. Gäsp.
Ellen. Sorry. Vill inte du ska vinna heller.

Yohio... äh. Han är inte med i toppstriden ändå. Haft sin chans. Chanslös. Bara min mamma och några förvirrade kidz som hejar på honom.

Sedan kvittar det. Nog. Vi får se.
Kanske att jag hejar liiite extra på Ace Wilder. Eller Alcazar.

Eller...

Tiffany Persson.

Skönt när allt är över. Allt.