lördag 2 augusti 2014

Kom igen

Kom igen, lilla ketoganspruta!
Nu får du leverera här. Jag orkar inte ha mer ont. Fått citodon, diklofenak och ketogan i en fin cocktail. Kom igen nu!!

Övrigt önskemål: Se till att hitta varför min puls är så låg och fladdrar. Varför jag svimmar så fort jag ska upp och röra mig. Få stopp på blödningen i magen. Tack!

Jo. Få bort cystan också. Den vill jag inte ha där. Det är ju den som gör så jeafla ont. Som gör att benet nu släpar. Ryggen värker. Att jag blir kissnödig precis hela tiden. Trycker på andra organ. Ställer till det eftersom jag svimmar när jag reser mig för gå på toa. Blev alldeles för mycket kalabalik där så jag får vara försiktig... Dratta i golvet mitt framför hela teamet. Usch. Kissa på bäcken är inget alternariv.  Nu är det slowmotion-rörelser som gäller! Ont. Ont. Ont. Väck med tennisbollen!

Kan väl passa på att tacka alla jag stött på sedan jag kom in akut idag. Fantastiska! Tack!
Från alla på gynakut till här på avdelningen. Kärlek!

Så min pojk då. Hjärtat där hemma som biter ihop. Han fick huvudvärk och första gången frågade efter alvedon. Orolig. Såklart.
Känner mig som en otillräcklig mamma. Den känslan. Vissen. Senaste dagarna har jag bara velat sova.
Men han gör just nu det han tycker är allra roligast i världen. Det får jag vara trygg med.

Här hos mig är det folk mest hela tiden. Kontroller och grejer. Observation.  Jag skriver här för att försöka fokusera på något annat än smärta. Texten blir inte så bra meñ fyller ett annat syfte.

Egentligen skulle jag in till sjukhuset på måndag och ta itu med allt. Men så blev jag så mycket sämre. Med allt! På eftermiddagen kunde jag inte stå upp utan fick lägga mig på golvet för att inte svimma. Kallsvettig. Yr. Illamående. Ohållbart. Måndag för långt bort. Ringde och stämde av. Jag skulle in. NU.

Min underbara vän Tina körde in mig till sjukhuset och sedan gick det fort. Antar att askgråa inkrypande patienter prioriteras.

Nu ligger jag här... jo... kanske sprutan hjälpt. Känner mig lite sömnigare iallafall.
Håll gärna en tumme för mig att allt ska gå bra. Att jag inte ska ha ont länge till. Har hållt på med detta jetelänge nu.
Är fan trött på skiten.

2 kommentarer:

  1. Usch...se nu till att ta det lugnt. Tänker på dig. Kramar och massor med kärlek! ♡♡♡♡♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Lovar. Vi går se vad alla prover visar och hur jag mår efter alla olika dropp. Men ditt stöd känner jag! Kram! ♡

      Radera