Fransmännen i parken

Jag kom ut idag. Höst. Luft. Plötsligt kändes det som att jag skulle sprängas om jag inte kom ut. Hamnar alltid i Alnarpsparken då.

Det här trädet var nästan självlysande. Såg märkligt ut där det stod. Radioaktivt nästan. Försökte fota det för att få det snyggt. Men träd är inte fotogeniska. Verkligheten är bedövande vacker och så kollar man på sin lilla mobilskärm.

- Ynkträdsfjös. Fotoidiotic!

Hur som helst så la jag mig ner till slut. På rygg. I parken. Som nån annan Hasselbladare. Min vana trogen...
Då jag befinner mig i prekära situationer.
ANLÄNDER GÖR DOM FRANSKA TURISTERNA KÖN MANLIGA.

Var fan dök dessa upp ifrån? Strålade ner från rymden eller?

GIVETVIS ville dessa BONJOURA och HA SIG samt reda ut vad det var för säreget träd jag krälade runt i myllan för att få föreviga så passionerat.

Jag kan ingenting om träd. Dom vanligaste. Kanske kan jag imponera på någon med att klämma till med en fjällbjörk eller en blodbok. Annars är det ytterst tunnsått med kunskaperna.
Det är som med vin. Jag vet vad som är gott. Med träd gäller att jag vet vad jag tycker är vackert.

De pekade på trädet och pekade på min mobil. Slog ut med armarna. Jo. Jag fattade. De ville se.
Snap me out of here. Vad har jag för bilder i mobilen egentligen?
Ivriga var dom. Fransmännen.

Frilufttsklädda så det förslog.
Såg mer ut som dom stod i begrepp att bestiga K2. Jag satt där, bland löven,  och försökte värja mig. Inte fritidsklädd.
Chockcerise dunjacka. Svarta stuprör, converse och en keps. Höll krampaktigt i min Samsung. Måste ha varit en syn.
Var lite sugen på att säga - Je ma'pelle Jean Darc. Gjorde ej.

Efter vad som kändes som en evighet klämde jag fram. På bästa skånsksvengelska.

- Ooooh.... no battery on phone. And the treeee? It's bjork.
Have a nice day.

Reste mig och gick.

Med löv i baken. LIKE A PROFFESSIONAL INSTAGRAMMARE!