Det har väl varit infekterat en tid. Grott som en bakteriehärd. Istället för prata om det, tvätta rent en smutsigt sår så har vi låtit det vara. Därför var det ofrånkomligt.
- Ofta förbannar jag den dag då vi träffades första gången.
När någon säger så till mig har jag svårt att lyssna vidare. Där och då slutar det vara konstruktivt.
Eller när någon från ingenstans stormar fram när jag pratar med någon och vrålar om hur ful och vidrig denna stackars person är. Rycker och sliter i mig. Att jag ÅTMINSTONE kan ha den goda smaken att välja någon med klass. Hur äcklad detta gjorde honom.
Som stormar min telefon med sms i vrede. Då stänger jag av mobilen. Orkar inte läsa. Blir ledsen över all skit som hälls över mig. Ledsen över insikten att det är nu det rasar. Dessa ord, detta beteende är oåterkalleligt.
Hoppades på förnuft och sans nykter. Men nej. Det fortsatte.
Beter sig som en svartsjuk pojkvän. Det har han knappast mandat att göra. Så nu är jag en vän kort. Han är borta.
Det känns sorgligt. Oerhört sorgligt.
En vän som visat tydliga våldstendenser och med detta utåtagerande kontrollbehov utan impulskontroll kan knappast vara hälsosamt för mig. Mitt varningssystem slår igång.
Sedan får vår vänskap sträcka sig långt bakåt i tiden bäst den vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar