Kommer på mig själv att jag blir irriterad redan på förhand. Hovrätten har inte levererat på senaste tiden. Inte om jag tänker på vad jag fått mig till livs via media senaste tiden iallafall. Förstår att det är en synnerligen liten del...Givetvis gör Hovrätten massor av vettiga saker, fattar sunda beslut men nu är det min känsla som kom till mig och den kan ingen ta ifrån mig.
Jag föraktar denna man som mördade min fd kollega. Min pappas fd kollega och nära vän. Familjevän. Allt runt omkring är så sjukt. Vidrigt. Alla lögner. Svek. Våld. Jag är rädd att Hovrätten hittar något juridiskt litet kryphål dit han kan och får gömma sig. Det får inte ske!
Glömmer aldrig när jag stod och drack cava med en vän och pappa ringde och frågade om jag kollat nyheterna. Ja. Jo. Det hade jag ju.
Fattade egentligen direkt att det var något väldigt galet. Hör det på pappas röst. Direkt. Den iskylan som sveper över hela kroppen är nästan overklig. Det tar en millisekund och det känns som att man är med i en film. En stark overklighetskänsla.
Så säger han:
- Bjärred. Mordet. Anna är död. Mördad. Jag är ledsen.
Allt runt om mig tystnade. Sneglade på Adam. Ville av någon sjuk anledning samtidigt inte förstöra kvällen.
Jag åkte hem. Det gick såklart inte att fortsätta. Stå och dricka bubbel på en slamrig och stojig uteservering var inte rätt ställe. Dessutom spillde servitrisen ner mig och jag överreagerade. Jag ville bara hem. Gråta. Ringa pappa igen. Få kontext. Klamra mig fast i verkligheten. Kanske bli väckt ur mardrömmen.
Det var ett gräsligt och bestialiskt mord. Lilla, lilla Anna.
Fucka inte upp detta. Hovrätten.
Anna är ett fingerat namn.
Dom om mord i Bjärred uppskjuten http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17744852.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar