Längt

Man kan må illa av längtan. Det går. Jag vet det. Stålsätta sig. Så går det över efter en stund. Men när det sköljer över känns det övermäktigt.

Någon la upp en bild på en nässelfjäril på Instagram och frågade sig om det var den sista för i år. Pang. Så var massor med minnen tillbaka. Igen.

Vet inte vad jag längtar efter egentligen.
Jo. Det där fina.
Vill ha det där underbart härliga.
Vill hitta det med någon igen.
Vill våga tro. Igen.

Just nu. Nu. Nu som när jag ligger här är jag nog mest ledsen. Känns som att en del i mitt hjärta kommer att vara svart och ihåligt länge. Avskyr låta så här melankolisk och svår.

Jag vet bara inte hur jag ska plåstra om skiten.