Boost

En som inte riktigt reder ut avatar-grejen. Blev förvirrad över den delade bilden där halva sidan är jag och andra halvan är en twittrare som heter @Rotterweiler. 

- Jag trodde först du var en transa. Du är mycket snyggare som tjej.

Jag slätar över det med:
- Jo, jag ser lite transig ut.

Egentligen skulle jag vilja fråga vad hon menade. Vågade inte. Det där är ju min akilleshäl. Jag kan skämta om att jag ser ut som fan. En man. En kille. Vad som helst... En ananas. Men helst ska ju inte folk påpeka i negativa ordalag om hur jag ser ut. Eller sköjja till det.

Anfall är bästa försvar.

Det sitter i sen jag var liten. Orkar inte dra allt det där igen. Kort version: Det togs så ofta fel.
Kort hår. Fel kläder. Go figure.

Jag blev så ledsen. Det sårade så djupt.

Tror fortfarande att jag ser ut som en kille. Blir liten som en yttepytte ärta när någon klämmer ur sig harmlösa saker som detta. Slungas decennier tillbaka och med på resan dras jordklumpar av elaka kommentarer, destruktiva förhållanden och andra minnen där det rackats ner på mitt yttre skal.

Ärtjävel vad värdelös du är som inte duger. Där hamnar jag. Huuuur är det möjligt att falla så brutalt hårt ner i backen?

Har jag inga säkerhetsnät längs vägen?  Någon ramp kanke? Nej. Jag har inte det.

Försöker titta på bilden och se... jo... hårt sminkad. Kanske transa. Samma drag som Rotterweiler. Vi var lika. Tydligen. Alltså är jag maskulin. Vet ju det. Nu sa någon sanningen. Vågade. Hon har rätt. Eller? Är det sanningen?

Jag vet faktiskt inte. Jag vet faktiskt inte. Min sanning om mitt yttre är egentligen någon annans. Min sanning om mig själv är inlärd. Sedan har jag dom senaste åren taffligt klistrat över en sanning som "feel good magasin" och proffstyckare tycker att jag borde ha. Den om att jag duger osv. Men den är klistrat med väldigt dåligt lim. Det räcker med en kommentar som denna så faller duglighetsmasken av. All världens väg. Jag krymper till yttepytte Ärta.

Fram kommer den där Draken som jag egentligen identifierar mig med. Som någon lärt mig att jag är. Draken.

Om någon dag kommer jag kunna klista över Draken igen. En liten bit i taget. Det har jag gjort förr.