Så mycket energi som flödat ut från mig senaste dygnen...
Borde kanske vara jublande glad? Känner vanmakt och sorg.
Skickade domen och några artiklar till pappa och fick "Uschianemej. Tackar." tillbaka. Det räcker. Förstår precis var han är. Hur han menar.
Mådde illa när jag läste. Det går inte att glädjas. Nu är det ändå över. Den här delen.
Orkar inte reflektera mer än så här. Orkar inte diskutera eller skriva smart om våld i nära relationer. Det gör andra så bra.
Orkar inte reflektera särskilt över domen och hur de valde att tidsbestämma.
Nu är det över. Denna delen.
Alla får en chans att börja läka.
Det går ju inte glädjas, din bekant återuppstår inte för detta!
SvaraRaderaVad man kan känna är ett lugn! Lugn över att han inte kommer vara ute bland oss andra, att han inte får chans att upprepa det mot fler!
Mina tankar och djupaste kondoleanser om än sent framförda.
Tack vännen!
Radera