Vilsen igen

Förklarar det genom trötthet. Omtumlande helg. Förlorat en vän.
Orkar inte tala om det ens

Tankar på träffa någon växer och växer. Eller längtet. Så kommer funderingen och det lilla tvivlet upp inom mig... kanske jag träffade rätt? Kanske jag kastat bort möjligheten. Kanske det skulle gå.
Tänker på honom varje dag. Flera gånger. Känner en sådan brinnande längtan efter honom. Doft. Leende. Röst. Allt.

Eller så är det något jag längtar efter. Ingen specifik alltså. Han är senast kända  kärlekskänsla därför förknippar jag det med honom. Vet ej.

Vet bara att jag längtar efter att få komma till ro. Bli älskad. Älska tillbaka. Har så väldigt mycket att slösa till rätt.

Ytterligare ett vilset och spretigt inlägg. Men det kändes skönt häva ur sig lösryckta spår. Få ur dem ur hjärnloopen.

Tack.