Årets näst sista dag

Kan inte nog glädjas över att bli av med detta året.
Många fina möten. Absolut.
Det får jag ge det.
Årets Halmstad var fantastisk. Jag har fått mycket gjort. #LitenEnhet är underbar. Kanske att han borde stå först? Han är så självklar. Det här året borde jag dock begripit bättre. Sådana som #LitenEnhet kan man inte för givet. Ingenting är självklart.

Varför är 2013 så illa illa då?

Människor i min omedelbara närhet har dött. Ett tag, flera varje vecka.
Det har varit få naturliga avgångar.
Vänners vänner. Där jag fått stötta.
Mina vänner. Barn. Kollegor. Mord. Bilolyckor. Sjukdom. Mordbrand.
Drunkning. Det har tärt. Enormt.
Blanka ögon vart jag än tittat. Alla drabbas.

En av mina absolut närmaste är inte frisk. Mitt hjärta brister när jag ser honom bli sämre för varje gång. Han lider så. Min största idol. Nu vill han ej ha hjälp längre.
Hans rädsla för sjukhus går utanpå allt annat. Naturen ska ha sin gång. Obeveklig på den punkten. Att umgås med honom är det bästa som finns. Numera också väldigt smärtsamt. Det blir så påtagligt att han inte är frisk. Det går åt fel håll. Sorg.

2013 var året då jag öppnade upp mitt hjärta. Vågade. Det skulle jag aldrig ha gjort. Han ville satsa stort men kunde inte. Vågade inte. En fegis. Rädd för vad alla skulle säga. Jag väntade rätt länge på att han skulle våga ta alla steg. Göra verklighet av alla härliga planer han målat upp om oss. Men det blev aldrig... någonting... Låter det som om det var en upptagen man. Det var det inte heller. Han hade issues. Helt klart. Ångest. Som han överförde på mig. Jag fick känslan att inte duga. Så jääävla dumt. Den känslan är jag väldigt bra på att ta till mig. Gjort det förr. Kan den!!
Det gjorde ont. Länge.

Flera vänner har fått cancer.
Fuck cancer. Jävla sjukdom.
Stöttat. Lyssnat.

Vänner har separerat.
Stöttat. Lyssnat.

Jag själv har fått en del avgörande besked i min behandling. Svårsmälta. Kan inte ens skriva om det utan börja tjuta. Orkar inte.

Sagt upp bekantskapen med en av mina äldsta och bästa vänner efter att han blev våldsam och hotfull mot mig.

Haft en psyksjuk man i mitt uterum i somras. Han bröt sig in och låg där när jag kom hem efter en lång natt på stan. Väldigt obehagligt efterspel. Polisen fick lyfta ut karln när dom väl kom, lååångt om länge. Mådde väldigt dåligt länge och tycker fortfarande det är läskigt gå hem på kvällarna. Vem var han? Varför jag?

Detta var dom största delarna som jag kan skriva om.

Så BORT MED 2013 nu. Lovar att förvalta 2014 väl. Är jätte bra på det.

Gott nytt.