Norah Jones

Sitter och tänker på hennes musik. Sjunger den inne i mitt huvud. Väntar på tåget.
"Fly away with me..."

Så blir jag avbruten. En man kommer fram. Slår sig ner. Pekar på en trasig telefon...
- No internet.  No wifi.

Åh, vad jag inte alltid vill vara vänliga Nilla.
Så pekar han på min telefon.

- How much is ticket from Malmö to Berlin? You look.

Jag vill inte titta. Vill sjunga i huvudet. Dagdrömma.

- I can't look. I don't have wifi, ljuger jag. Ask information desk.

- You can't?  Really????

Tittar inte på honom ens. Orkar inte. Han luktar kiss. Känner mig hemsk. Jag bara inte orkar engagera mig i allt och alla. Inte idag. Tänker att jag måste träna på att stänga ute världen. Låt mig vara.

Han knuffar på mig. Liksom puffar mig på axeln. Två gånger. Vad är det för fel på honom? Hela stationen är full med folk att fråga. Låt mig vara för helvete.

- Please? Help?

Var det kommer ifrån vet jag inte riktigt.
Som i slow motion vänder jag upp ansiktet mot honom. Spänner ögonen i honom. Säger med eftertryck:

- Fuck. You.

Håller kvar blicken någon sekund. Vänder ner huvudet igen.
Det höll liksom på att brista när han tog i mig. Blev arg. Han fick klä skott för så många andra random idioter som kliver fram och stör. Tar på mig. Klampar på.

Håller jag på att bli folkilsk?!

Han gick. Med sin pissdoft.
Vet inte ens om jag överreagerade. Borde jag hjälp honom?
Vet inte.
Han borde inte ha knuffat mig.
Det vet jag då säkert.

Nu åter till Norah. Vill drömma till en vacker man.