Idag kommer #LitenEnhet hem. Som jag längtat. Nu räcker det. En vecka är precis vad min kropp och själ klarar av. Nu måste jag ha påfyllning.
Helgens insats till familjen från Syrien förstärker min längtan samtidigt som det håller mig sysselsatt. Paradoxalt nog. Förstärker insikten om hur skört livet är och att jag ska vara så noga med tiden jag har med mitt gull.
Tänker på alla som skänkt saker. Hur oerhört generöst det är. Dels så gör man sig av med prylen och sedan tackar man nej till det framtida kapital som kan tänkas inbringas vid en försäljning. Fint. Är så rörd och hoppfull att det fortfarande finns människor som inte är avtrubbade.
När jag drog igång detta hade jag inte blivit förvånad om reaktionen blivit:
-Ytterligare en insamlig av bluttanblä-karaktär, orka, NEXT.
Eller:
-Lönt hjälpa en familj, det är ju en nål i en höstack. Ska alla tigga hjälp sen eller...?
Det kan vara en ganska cynisk stämning ibland. Hur bommen faller ner i sociala medier kan vara dagsform, ett ordval från sändaren eller... ja det finns mängder av underliggande krafter. Det är ett fenomen i sig. Det vill jag inte ens diskutera. Detta handlar inte om det. Det handlar om det fina om att vilja ge.
Dom som inte tyckte det var en bra idé att använda twitter att hjälpa en flyktingfamilj från Syrien eller blev less att det kom en hel del tweets från mitt håll gällande detta, hade iallafall den goda smaken att inget säga. För det är jag uppriktigt tacksam. Då kunde jag fokusera på det som skulle göras. Inte diskutera politiska sidospår eller prata flyktingpolitik eller att jag spammat flödet.
Blir uppfylld av värme av att faktiskt ha gjort någon liten skillnad. Puffat skeppet liiiite. Blåst lite i seglen åtminstone.
Jag vet att det finns några barn som blev glada för godis och plastdinosaurier.
Tänk att det kom ett rejält köksekbord med tio stolar. Familjen kan ha gäster.
Pappans ögon lyste. Han strök på bordsskivan och sa att han skulle slipa det.
Nu återstår att vänta in kontanta medel. Erkänner att jag sannolikt kommer logga in på appen 56 gånger för att kolla...
Jag återkommer när jag vet! Lite som en adventskalender.
Idag ska jag baka lussebullar med #LitenEnhet. Pussa honom tills han blir trött på mig.
Ha en fin dag och ta hand om de dina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar