Nä. Givetvis inte. Men det kändes så. Det var den här fästningen som skulle besökas. Ett tvångsmässigt besök vad det kändes. I 100 graders värme. Why?! Trava upp och glo på stenhögar samt lyssna på någon överambitiös guide som vecklar sig ut och in över några stenbitar som eventuellt kan ha varit en eldstad.
Jo. Jag gillar historia. I lagom dos. När jag vill. Men i denna hetta och med vingliga föräldrar tycker jag väl det är lindrigt meningsfullt att titta på ytterligare en borg och ådra mig solsting på kuppen.
Men denna käcka inställning tog jag mitt barn och mina gamla föräldrar, släpade dem upp för stock och sten för att låta dem njuta av denna fina fästning.
För det var faktiskt riktigt trevligt.
Hoppla!
(Guiden struntade vi i. Själv är bäste guide som vi säger.)
Jo. Ej oviktig detalj. Hammershus heter stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar