Hittade "copy-pasteade" fina och vackra sms från honom. Romaner av ord. Sparat pga det var sådär fint. Aldrig fått så fint förut. Det var han mästare på.
Nu i efterhand så undrar jag vem det egentligen var som skrev allt det där. Var det kom ifrån. Känns lite tagit ur luften alternativt så väldigt längesedan vi var inne i den bubblan. Hur man inte kan backa upp alla dessa känslor han beskriver med action. En gåta.
Nu har jag raderat det också. Allt som påminner eller där han kan dyka upp ryker. Bilder, samtalsloggar, sms, mail. Detta var något kvarglömt. En liten fornlämning.
Han har kontaktat mig på sista tiden igen. Jag har bett honom att lämna mig ifred.
Att sedan saker som påminner om honom eller det vi hade dyker upp exakt hela tiden försvårar saken .
Men den kommer blekna. Han ska inte få fucka upp min hjärna genom att hälla mer socker i den genom örat bara. Skriva saker han vet jag är en sucker för och som han sen inte kan leva upp till.
Så står jag där med vidöppet hjärta medan han lika gärna kunde runka.
Nu är hans situation mer komplex än så men det är så det känns för mig.
Därför säger jag Nej Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar