Hyfs

Hyfs har många inte. Helt ogenerat stiger de fram när man sitter och äter eller vad man nu gör och sätter sig. Flyttar över sin tallrik. Tar min telefon. Pillar i den.
Det kan vara vad som helst. Faktiskt.
Vi har nu en liten lista: Most Random People.

Leder just nu gör en kypare på en restaurang. Han ville bara berätta att han inte egentligen jobbade där utan körde runt folk i sin fina bil. Så pekade han på sin vita lilla bil som stod utanför.

Jaha. Ok. Tack för info.

Sen kom han tillbaka. Tog mig i nacken.

- I want to drive you. For free. We find something out for your boy.

Jag svarar nej men att jag kan armwrestling him right now. Det tycker my boy is funny. Avväpnande och logiskt.

Vilket vi gör. Han tycker jag är mycket stark. Berömmer min solbränna och går. Jag och son skrattar högt. Vilken tönt.

Så kommer han tillbaka. Ställer sig och tittar. Denna gången med ett äpple som han bara smaskar i sig. Stora tuggor. Tittar. Tuggar. Vi äter vårt. Under tystnad. Jättemärkligt.  Bara stå och titta där. Högljutt ätande på sitt äpple. Tänkte vänta och se hur länge den lilla charaden skulle fortgå. Till slut gick det inte längre:

- So. You came for an applesnack? frågade jag tillslut.

Väckt ur sin paralys svarade han.

-  Is it okey? Whats up? What are you doin?

- Eating apples, svarar jag. Lite syrligt. Syrligare än äpplet iallfall.

- Can I have your phonenumber?

Han toppar listan.

Fotnot: två äpplen hög var han.