Amöba

Ringt runt till polis, försäkringsbolagen och polis igen. Fram och tillbaka. Drygt. Stött och blött.
Intressant. Man lär sig en del om paragrafer.  Om sig själv. Om samhället.

Det var en psyksjuk jag jag hade att göra med. Tydligen. Det sa polis nr 1 idag när hon läste upp händelserapporten. Men mer fick hon inte säga. Då lärde jag mig det: Här har det varit någon i mitt hus och kränkt mig till sömnlöshet och gud vet allt men hon får bara hinta subtilt vad som hände "sen". Väldigt, väldigt märkligt.

Försäkringbolag X där jag har min sjuk och olycksfall kunde inte hjälpa mig med något. Inbrott och överfall samt kris fanns det ersättning för exakt för det jag råkat ut för MEN den lilla detaljen att det saknades fysiskt våld. Så jag är inte berättigad ersättning. Ok.

Däremot Försäkringbolag Y såg helt annorlunda på detta. I min hem/villa försäkring ingick krishjälp och jag kommer få 10 timmars psykologhjälp. Här var det inte tal om något fysiskt våld utan mänsklig kontakt med denna man och det trauma det innebär ha någon hemma hos sig när man kom hem räckte mer än väl. Äntligen lite vettighet. Skaderegleraren på Kris hette Panic. Humor. Mitt i allt.

De ersätter även filtar och sonens tröja osv. Inga konstigheter. Tack. (Med avskrivning. ca 400 kr. )

Känner mig ändå rätt värdelös. Att jag inte kan skaka mig av det. Känns som jag går i en bubbla. Gråtmild. Lättirriterad.
Tycker folk är banala och låtsasviktiga.
Vill låsa in mig och aldrig komma ut igen.
Den känslan.
Är så trött, matt, urlakad och ögat hänger.  Som det alltid gör numera när jag är off line i kroppen.

Om några dagar kommer grabben hem från sin pappa och då ska jag helst vara pigg och glad igen. Stressad över det. Fan vilken gnällspik jag är då. Meningslöst. Jag är meningslös. Är som ättikssyra.

Vad skulle han bryta sig in här för?

Behöver sova. Behöver... äh. Jag vet inte vad jag behöver. Orkar inte.
Väntar på min hjälp.