Kom på mig själv sitta och gråta på jobbet. Stilla droppar ner på bordet.
Läge gå hem.
Så trött. Urlakad. Sömnbrist. Tusen tankar virvlar runt. Inget fastnar.
Smög ner för trappan i morse. Kikade in i uterummet. Spanade om någon låg där. Det gjorde det givetvis inte. Kaninpuls ändå. Såg röran. Den hade jag inte orkat städa upp.
Måste göra det. Det tar liksom emot gå in där bara.
Väntar nu på tåget hem. Mår illa av trötthet. Ont i huvudet. Känns skit rent ut sagt.
En vän sa:
- Var glad inget hände.
Vadå inget hände? För mig hände det något. Det hände att någon snodde massor av trygghet för mig. Väckte massor med skit till liv. Han kom in i mitt hem. Skrämde skiten ur mig. Måste det vara fysiskt våld för att räknas?
Jag tyckte det "hände något".
Nu vill jag gråta och sova.
Kom nu tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar