Overkligt

Dagens ungdom och dess idoler.
För lite sedan satt jag på Malmö C med pågen. Plötsligt fick jag en armbåge i sidan.
- Maaaaamma. Kolla. Youtube-killen! Kändis!

Jag tittade upp och ser en anspråkslös liten kille luffa förbi och kikar sedan på min son som ser helt lyrisk ut.

Själv har jag ingen aning om vem den här killen är. Jag hänger inte så värst mycket på Youtube.

Igår hände en konstig grej. Det är det jag skulle komma till. På ett uteställe blev jag igenkänd. Moi. Känns ju snudd på löjligt.
En ung kille fick det där lyriska i blicken.
Avbröt hånglet med sin tjej och pekade.

- Titta. En twitterkändis!

Hej, surrealism.

Det har hänt någon gång förut att jag blivit igenkänd men det där...
Det går inte ta in. För honom, kanske den enda av mina följare, var jag en twitterkändis. Finns det ens som begrepp?
Förr hade man idoler i folkparker. Nu beundrar man i smyg bakom datorskärmar eller genom mobiltelefoner. Man gillar halvt fiktiva personer på sociala medier. Uppdiktade. Inte bara men också.
Coolt och märkligt.

Så han fick det där lyset i ögonen när han såg mig. Alltså. Det är ju helt tokigt.

Det är ju bara jag.