Vissa saker ska jag tydligen inte gräva i. Skit. Kollade egentligen efter gamla fotokataloger från högstadiet och hittade helt andra bilder. Blev sittandes här nu.
Känns inte som att det är jag på bilderna. Det är en annan person. Snälla säg. Det är någon annan. Visst?
Jag skrattar på bilderna. Falskt. Är som sjukast. Har det som värst. Är så uppsvullen i ansiktet att ögonen knappt syns. Som jag hatade det. Kortisonet.
Försökte kompensera med va fin i håret. Jo. Inte ett hårstrå ligger fel.
Nä. Jag var inte sjukast här. Var ju ute... vågade ju lämna huset. Kortet taget på Legoland. Så var det. Det hade jag inte kunnat på ett halvår. Lämna huset alltså. Sjukhuset. Hemmet. Sjukhuset. Hemmet. Små korta ärenden möjligen. Just det.
Det är därför korten ligger undangömda. Påminner om tiden då allt gick i kras. Allt.
Fasaden rämnade och jag skilde mig.
Heja. Allt på en gång.
Spärrballongen sitter och ler falskt. Så jävla sargad efter det där äktenskapet.
Stoppar undan korten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar