Kollektivtrafiken

Jag älskar kollektivtrafiken. Förseningar. Inget klaffar. Men nu är jag och packning samt liten öl på väg mot nya äventyr.
Helgen blev inte som jag tänkt. Alls.
Kärleken svek.
Ringde runt lite. Aktiverade mitt skyddsnät. Så jag kunde packa väskorna och sticka. Många som "förbarmar" sig över mig. Vägrar sitta hemma och känna mig övergiven, ej omtyckt, bortvald eller vad fasen det nu handlar om.

Idag gick sonen över till sin pappa. Tre veckor borta. Bara det är ledsamt.  Hemskt rent ut av. Inte få träffa sitt barn på tre veckor. Han och jag är så nära. Ni anar inte.
Ååå. Det gör fysiskt ont. Vill inte vara själv denna helgen. Har varit med om det förr. Man får liksom titta bort från smärtan. Brusa bort med annat. Jag kommer att jobba mig halvt ihjäl i tre veckor. Start måndag.
Ville iallafall inte vara själv denna helg.
Trodde jag och "någon" var överens om detta. Men nej.

Nåväl. Är inte så funtad att jag självömkar längre stunder. Nu ska jag njuta denna helgen. Av livet.
Lösryckt inlägg från osamlad Nilla.